Min väg som forskare började med ett bakslag. Jag har alltid strävat efter att vara involverad i biovetenskap för att hjälpa människor – men mina akademiska prestationer räckte inte till att gå vidare till läkarutbildningen. Men snart insåg jag att utvecklingen av kliniska behandlingsmetoder i regel är baserad på omfattande grundforskning, att behandling av patienter inte är det enda sättet till att hjälpa människor och att forskning skulle perfekt passa min envishet och oändliga nyfikenhet.
Efter att ha tagit min kandidatexamen i medicinsk mikrobiologi och virologi från University of Warwick hade jag turen att få starta min forskarutbildning hos Katy Rezvani, en ledande forskare i blod-cancer vid Imperial College London/UK. Här upptäckte jag betydelsen av immunologi. Jag lärde mig om de sofistikerade mekanismerna som våra immunceller använder för att bekämpa cancerceller och hur kunskapen om vårt normala immunsystem kan användas i utveckling av immunterapi vid olika cancer former. Jag hade förmånen att under professor Rezvanis mentorskap lära mig hur kunskap om antigenreceptorer hos cytotoxiska blodceller kan användas för utveckling av framgångsrik cancerbehandling.
Efter min doktorsexamen, ville jag öka min kunskap om immunsystemet i olika sjukdomssammanhang. Jag tillträdde först en postdoc-tjänst vid Botnar Institute vid Oxford universitet University of Oxford, där jag studerade autoimmuna sjukdomar orsakade av T-celler. Kort därefter fick jag den spännande möjligheten att fortsätta min postdoktorala utbildning vid Karolinska Institutet och forska kring frågor rörande primär immunbrist och sällsynta barncancerformer; områden där Karolinska Institutet har ett prestigefyllt rykte.
Under mitt postdoktorala arbete kom jag till insikt om att den enorma potential som vårt immunsystem besitter, också kan vara skadlig om vår kropp misslyckas med att kontrollera den korrekt. Jag kände därför ett behov av att undersöka immunförsvaret inte bara genom att studera en enda typ av immunceller, utan att istället studera en hel krets av immun celler. Dr Marcus Buggert, expert på virusspecifik immunitet, tog mig under sina vingar och tack vare hans tålamod och vägledning fick jag utforska dessa utmanande frågor fritt. Under den första vågen av covid-19-pandemin kunde jag ge ett betydande vetenskapligt bidrag till samhället. Många var vid denna tidpunkt oroliga för att antikropparna minskade snabbt och att immuniteten skulle vara kortlivad, men vi kunde påvisa att SARS-CoV-2 inducerar ett robust minnessvar som bör ge bra skydd mot svår covid-19 vid återinfektion. Efter nästan två år av restriktioner för vår livsstil är hotet om covid-19-pandemier på väg att minska. Men okända smittämnen orsakande liknande utbrott kommer sannolikt att uppträda i framtiden och trots att nya vacciner som framkallar skyddande immunitet nu utvecklas i rekordfart saknar vi fortfarande en full förståelse av de djupare mekanismerna bakom immuniteten.
Projektet som kommer att stödjas av anslag från Jeanssonska stiftelserna avser att beskriva utvecklingen av våra försvarsmekanismer i andningsorganen när de utsätts för infektionsämnen som tidigare inte har påträffats. Genom att utreda hur vi etablerar immunitet både i hela kroppen och lokalt i infekterade vävnader/organ hoppas jag generera ny ökad kunskap som gör att immunsystemets fulla kapacitet kan användas som ny och effektiv behandling resistenta virus sjukdomar.
Jag är för närvarande biträdande lektor på gång med att etablera min egna forskargrupp vid Centrum för infektionsmedicin (CIM) / Karolinska Institutet. Jag hoppas bidra till det vetenskapliga samfundet genom att att främja nyfikenhet och verka för ökning av multidisciplinär expertis. Jag är oerhört tacksam och hedrad över att få detta prestigefyllda pris som gör dessa ansträngningar möjliga.