Per Uhlen

perPer Uhlen forskar vid Karolinska Institutet och är en av anslagsmottagarna 2004. Som doktorand vid Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa (KBH) studerade Per cellens kalcium reglersystem och dess roll för olika relevanta fysiologiska fenomen.


Efter sin disputation 2002 åkte han till Yale University i New Haven, CT, för att ytterligare studera kalcium signalering. Efter återvändandet till Sverige fortsatte Per sin forskning vid KBH. År 2006 startade Uhlen sin egen forskargrupp vid MBB (Institutionen för Medicinsk Biokemi och Biofysik) på Karolinska Institutet.

Kalcium är en allomfattande signalsubstans som kontrollerar ett stort antal cellulära processer, t.ex. aktivering av gener, muskelkontraktion och celldelning. När cellen påverkas av ett yttre specifikt stimuli aktiveras mekanismer inuti cellen som i sin tur öppnar jontransportörer som ökar koncentrationen av kalciumjoner inuti cellen. Då ett sofistikerat samspel uppstår mellan flera olika transportörer kan detta resultera i att koncentrationen av kalciumjoner i cellen börjar oscillera. Information kan då uttryckas i frekvensen och/eller amplituden av dessa oscillationer. Genom olika frekvenser/amplituder kan samma signalsubstans följaktligen användas för att aktivera flera olika specifika cellulära processer. Cellen har således utvecklat molekylära mekanismer som avkodar dessa kalciumsignaler.

I ett projekt forskar vi på hur kalcium oscillationer styr utvecklingen av nervceller i hjärnan. När hjärnan utvecklas migrerar nervceller från dess ”födelse position” till dess slutgiltiga destination. Denna process är mycket viktig för koppling mellan enskilda nervceller och regioner i hjärnan, samt för hjärnans normala funktion. Det är sedan tidigare känt att kalciumkoncentrationen inuti nervceller spelar en viktig roll för migrationsprocessen. Intressant är att nervcellernas koncentration av kalciumjoner oscillerar spontant. Vår hypotes är att kalcium oscillationer och dess frekvens/amplitud styr en normal utveckling av hjärnan.

Detta projekt kan leda till ökad förståelse inom många neurologiska sjukdomstillstånd så som epilepsi, schizofreni och autism, samt ge värdefull information som stimulerar nytänkande inom behandlingsmetoder.