Daniella Ottosson

Jag blev fascinerad av hjärnan när jag var utbytesstudent i Kanada och läste en kurs i neurobiologi. När jag åter kom tillbaka till Lunds universitet sökte jag därför exjobb inom neurologi. Sjukdomar som schizofreni och autism kändes för abstrakta just då och istället, valde jag att fokusera på Parkinsons sjukdom, som engagerade många framstående forskare och erbjöd inspirerande forskarmiljöer.

Som doktorand undersökte jag biverkningar av olika Parkinson läkemedel och hur man skulle kunna förhindra dem. Sedan bar vägen till Rom där jag bytte forskningsinriktning. Istället för att studera hur olika läkemedel påverkar parkinsonhjärnan ville jag veta hur transplanterade nervceller fungerar inne i hjärnan. Under cirka två års tid lärde jag mig nya tekniker såsom elektrofysiologi som krävs för att förstå hjärnans signalvägar. Men vistelsen i Rom innebar mycket resande till Sverige och när projektet där avslutades valde jag att söka sig till Lund igen. Jag började också känna av den ekonomiska krisen i södra Europa.

Min nyvunna kompetens använde jag vid en andra post-doc i Lund där jag succesivt etablerade mig som självständig forskare i en forskarmiljö som bedrev stamcellsforskning. I ett av mina projekt försökte vi att omprogrammera immunceller till dopaminproducerande nervceller. Men experimentet gick inte som vi tänkte och vi misslyckades totalt med att få fram dopaminnervceller. Istället upptäckte vi att vi fått s.k. interneuron, en celltyp som spelar en viktig roll i psykiska sjukdomar så som schizofreni och autism. Detta “misstag” blev startskottet för den forskarlinje som jag driver idag.

Nu fokuserar jag på att generera nya interneuron med denna teknik och att undersöka deras funktion och identitet. Att skapa nya nervceller direkt inne i hjärnan för att behandla hjärnsjukdomar kan fortfarande förefalla som lite av ”science fiction” och visst är jag väl medveten om att det krävs mycket tålamod och ett och annat bakslag innan resultatet av min forskning kan nå kliniken. Men, med ännu mer av min envishet, nyfikenhet och optimism så kan vi kanske bryta ny is om ett par år.

Psykiska sjukdomar som schizofreni och autism är vanliga hjärnsjukdomar som allvarligt påverkar den mentala förmågan hos cirka två procent av världens befolkning, unga som gamla. De befintliga behandlingarna har använts länge och den kliniska effekten är tveksam. Idag är celltransplantationer på väg att bli en etablerad behandlingsform vid Parkinsons sjukdom. Det ultimata målet med min forskning är att utveckla cell transplantationsbehandling vid mer komplexa sjukdomar såsom schizofreni och autism.

Specifika nervceller som kallas interneuron har en viktig funktion i hjärnans signalsystem. Skador eller förlust av interneuron har observerats vid schizofreni och autism. Ett fåtal forskargrupper har rapporterat preliminärt goda resultat på celltransplantationer av interneuron, men det är tydligt att mycket mer forskning behövs innan cell transplantion kan användas som behandling vid schizofreni. Bland annat behöver vi förstå hur de transplanterade neuronen kan återställa ett dåligt fungerande signalsystem i hjärnan. För att åstadkomma detta krävs både nya tekniker och ny kunskap.

Min pågående forskning syftar till att generera interneuron i hjärnan genom s.k. direkt omprogrammering. Genom att spruta in specifika gener i hjärnan på mus går det att tvinga celler som till exempel tillhör immunförsvaret att omvandlas till nervceller. Nyligen har vi lyckats att i mushjärnan omprogrammera celler till just de specifika interneuron som är påverkade vid schizofreni och autism. Mitt nästa steg blir att utvärdera dessa interneuron med avseende på i) deras likhet med de naturliga interneuronen som redan finns i mushjärnan, ii) deras funktion och förmåga att kommunicera med sin omgivning i hjärnan.

Detta projekt utgör ett första nödvändigt steg mot en utveckling av interneuron som en framtida cellterapi för psykiska hjärnsjukdomar – ett område där det finns ett stort behov av förbättrade behandlingar. Mitt nästa steg blir att applicera de omprogrammerade interneuronen i djurmodeller av hjärnsjukdomar och sedan utvärdera den slutgiltiga effekten på sjukdomssymptom.