Lars Jakobsson

lars_jakobssonLars Jakobsson forskar vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet om samspelet mellan kärlväggens olika celler och dess betydelse för blodkärlens funktion.


Blodkärlen har en central betydelse för många sjukdomar såsom cancer, stroke, reumatism och diabetisk retinopati (ögonsjukdom till följd av diabetes). Inte bara därför att kärlbildningen i sig möjliggör vävnadstillväxt utan också för att blodkärlens genomsläpplighet (permeabilitet och selektiva transport) påverkar sjukdomsutvecklingen. Vilka molekyler och celler som tillåts passera från blodet, genom kärlens väggar, till vävnaden regleras av såväl endotelcellerna (som omsluter det strömmande blodet), samt deras tätt associerade stödjeceller (pericyterna). Då pericyterna tappar kontakten med endotelcellerna ökar permeabiliteten. Detta är fallet i diabetisk retinopati och i många typer av tumörer. Dessutom har flera studier visat att balansen mellan antalet endotelceller och pericyter påverkar tumörers tillväxthastighet och spridning (metastasering). Hur pericyterna påverkar endotelcellerna i detalj och hur detta i sin tur påverkar barriärfunktionen är oklart.

I tidigare studier har Lars sett att endotelceller kan förflytta sig även i relativt stabila kärl. Dessa rörelser kan potentiellt förändra stabiliteten och genomsläppligheten. Vi studerar därför hur endotelcellers utseende och rörelsemönster påverkas av kommunikationen och kontakten med pericyter och vice versa. Genom att på genetisk väg ”märka” pericyter respektive endotelceller kan vi med avancerad mikroskopi filma deras samspel under nybildning av blodkärl. Vi kan också tillsätta särskilda molekyler som verkar specifikt på de respektive cellerna och på så vis förstå vilka signaler som påverkar deras samspel. Vidare slår vi ut gener i de olika celltyperna och får på så vis kunskap om deras funktion. När vi vet hur cellerna påverkar varandras beteende kan vi rikta behandlingen mot den relevanta celltypen, vid rätt tillfälle, för att på så sätt reglera kärlens genomsläpplighet och funktionalitet. På längre sikt hoppas vi att den nya informationen kan detta leda till effektivare behandling av exempelvis cancer, reumatism, stroke och diabetisk retinopati.