Allt böjar med en bra lärare och mitt intresse för naturvetenskap väcktes under gymnasiet. Jag hade två exceptionella och ambitiösa lärare i kemi och biologi som väckte en fascination och engagemang för naturvetenskap. Så när jag så skulle söka till universitet blev cell-biologi och biomedicin det givna valet. Jag hamnade vid Lunds Universitet, och när jag under en sommar arbetade extra och studerade bakteriers immunsystem i Mattias Collins lab började jag förstå att forskning kanske var någonting för mig. Detta extraknäck blev en erfarenhet som jag så här i efterhand kommer att värdesätta mycket högt. Denna miljö ingöt tilltro och gav fostran i hur man kunde översätta teoretiska idéer till praktiska experiment, en ögonöppnande erfarenhet för en nyfiken men väldigt oerfaren student.

Utan att veta att jag senare delvis skulle återvända till bakterie-immunologi bestämde jag mig sedan för att byta spår och ägna mig åt något jag fann mycket fängslande. Jag ville förstå hur hjärnan och dess celler samspelar, både vid sjukdom och normaltillstånd. Så via diverse examens- och projektarbeten inom stroke och epilepsi hamnade jag så småningom som doktorand vid Karolinska Institutet och Fredrik Piehl på klinisk neurovetenskap. Återigen hade jag turen och förmånen att hamna i en mycket stimulerande miljö med inspirerande kollegor och med ledarskap som erbjöd en kombination av total uppbackning och mycket frihet under ansvar. Detta blev därför en oerhört formativ period där jag lärde mig otroligt mycket. Tillsammans försökte vi förstå samspelet mellan immunceller och främst en typ av stamceller i hjärnan som isolerar och stöttar nervceller och som heter oligodendrocyter. Jag fångades också av dessa cellers egenskaper vad gäller re-generering, transkriptionella- och metabola-reglering och deras inblandning i många utmanande sjukdomstillstånd som Multipel skleros, Alzheimers sjukdom och hjärncancer.

För att därför lära mig mer om cellers metabolism anslöt jag till Kivanç Birsoys lab vid Rockefeller University som forskar inom cancer-cellers metabolism. Här introducerades jag för nya teknologier som bakterie-deriverade immmunokomponenten CRISPR/Cas som utvecklats för att omprogrammera gener och celler. Tillbaka på Karolinska Institutet och i Gonçalo Castelo-Brancos lab använde jag sedan denna teknik för att förstå hur genetiska varianter, särskilt sådana som är överrepresenterade hos personer med Multipel skleros påverkar oligodenrocyters funktion. Här fick jag den stora glädjen att ingå i en mångsidig och multi-nationell forskargrupp med unika spetskompetenser inom många olika områden som innefattade teknikutveckling, experimentella modeller och bioinformatik. Jag fick dessutom stödet och coachningen att lyckligtvis beviljas konkurrenskraftiga anslag för att etablera min egen forskningslinje.

Idag är jag forskningsgruppledare på Karolinska Institutet där vi försöker förstå direkta kopplingar mellan metaboliter och genreglering och hur den sub-cellulära lokaliseringen av proteiner i en cell kan vara avgörande cellers funktion. Detta är ett delvis outforskat område och vi försöker nyttja nya tekniker och interdisciplinära tillvägagångssätt för att överkomma detta. Att handleda, tillsammans besvara frågor, bli utmanad av, samt att lära av studenter är bland det mest givande momentet inom detta yrke. Jag försöker ta intryck från de mentorer jag haft längs vägen och hoppas jag kan bidra till att en gnista tänds i nästa generation. Jag ser det också som ett privilegium att Jeanssons Stiftelse tillsammans med andra bidragsgivare möjliggör vår forskning med sin stöttning, att jag och min grupp är i en position där vi har resurserna att besvara centrala frågor om cellers funktioner i sjukdom och normaltillstånd.