Född och uppvuxen i Lund ägnade jag året efter gymnasiet åt ryskastudier inom ramen för militärtjänstgöring som signalspanare. En del av tiden tillbringades i Uppsala, vilket var en trevlig omväxling även om jag kunde konstatera att likheterna mellan de två universitetsstäderna är ganska stora. Jag trivdes likväl så pass bra att jag året efter flyttade till Uppsala att börja för att läsa medicin och har sedan dess blivit kvar med avbrott för en utbytestermin i Frankrike och postdok i USA. Under läkarutbildningen kom jag tidigt in i forskningen och tog studieuppehåll för att doktorera på klinisk kemi och koagulationslabbet med professor Agneta Siegbahn som handledare. Jag studerade hur blodproppsbildning samspelar med kroppens immunförsvar, och avhandlingen var ett grundforskningsprojekt som gav en mycket bra grund att stå på inför min fortsatta forskning.

Efter fullbordat läkarprogram och disputation bar det av till Boston i USA och tre års postdok vid Harvard och sjukhuset Beth Israel Deaconess Medical Center, där jag fick i uppgift att leta efter nya proteiner med betydelse för aktivering av trombocyter (även kallade blodplättar). Projektet började snart leva sitt eget liv och jag kom istället in på det som utgör mitt nuvarande forskningsfält, där jag studerar en del av kroppens immunförsvar som kallas för komplementsystemet. Lärdomen var att slumpens roll i forskning inte skall underskattas!

Vad är då komplementsystemet och vad har det för betydelse för hur immunförsvaret reagerar vid olika sjukdomar? Kortfattat kan det beskrivas som blodets övervakningssystem, som har till uppgift att snabbt oskadliggöra främmande material eller mikroorganismer medan övriga delar av immunförsvaret mobiliseras. Den senare frågan är central i min nuvarande forskning, där jag studerar hur komplementsystemet reagerar på olika stimuli och hur genetiska faktorer förklarar skillnader i komplementaktivering mellan individer. Ett intressant fynd som publicerades förra året var att komplementsystemet känner igen SARS-CoV-2-viruset, men det yttrar sig inte som man först trodde i skydd mot att bli sjuk i Covid-19. Istället kunde vi visa att det påverkar risken att få blodproppar, vilket är en av de mest fruktade komplikationerna hos patienter med svår Covid-19. Vi ska nu fortsätta med att undersöka kopplingen mellan genetiska skillnader i komplementfunktion och blodproppar i autoimmuna sjukdomar, där komplementsystemet spelar en viktig roll i sjukdomsprocessen.

Jag är nu ST-läkare i klinisk immunologi och transfusionsmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala, och kombinerar klinisk tjänstgöring med forskning. I arbetet som klinisk immunolog ingår att utveckla diagnostiken av immunologiska sjukdomar, och ett viktigt mål med mitt projekt är att grundforskningen ska leda till något som kan vara användbart i den kliniska verksamheten. Just nu håller vi på att föra över en metod för att mäta komplementfunktion som vi utvecklat i forskargruppen till klinisk användning.

Jag vill rikta ett stort tack till Jeanssons Stiftelser för det fina priset och forskningsanslaget! Det kommer vara till stor nytta för min framtida forskning, där jag hoppas kunna svara på några av de många frågor kring immunförsvaret som vi för närvarande inte har svaret på.