Jag är ursprungligen från Milano, Italien. Sedan jag var liten har jag alltid fascinerats av vetenskapen och försökt att förstå i detalj hur allt fungerar. Jag kommer fortfarande ihåg när vi i gymnasiet hade en föreläsning av en forskare som förklarade processen hur en grundläggande laboratorieupptäckt applicerades till läkemedel: jag blev djupt påverkad av hans entusiasm och passion för forskning. Därför tog jag en kandidatexamen i medicinsk bioteknik på San Raffaele University i Milano. Därefter avslutade jag en magisterexamen i biomedicin vid Karolinska Institutet och fortsatte sedan med en doktorsexamen. Jag genomförde avhandlingsarbetet i prof. Mats Wahlgrens grupp där studierna var fokuserade på malaria. Denna erfarenhet hjälpte mig att utvecklas som forskare och lärde mig också att sätta forskningen i perspektiv och inse vilken inverkan den kan ha i människors liv. Sedan dess ser jag vetenskap som ett uppdrag att hjälpa människor: även genom att upptäcka grundläggande mekanismer för hälsa och sjukdom. Efter att ha avlagt doktorsexamen 2013 flyttade jag till National Institutes of Health, USA för att genomgå vidareutbildning under ledning av Dr Jonathan Yewdell. Där började jag bli intresserad av immunitet mot influensavirus. Dr Yewdell är en sann inspiratör. Förutom att lära mig ytterligare färdigheter och tekniker, fick jag vistas i en fantastisk miljö där vetenskapen stod i fokus.

Sedan augusti 2018 är jag gruppledare vid Institutionen för Biomedicin, avdelningen för mikrobiologi och immunologi vid Göteborgs universitet där jag fortsätter studier om immunsvar mot influensavirus med det långsiktiga målet att utveckla ett effektivare och mer långvarigt influensavaccin.

Influensa är en virussjukdom som nästan alla har upplevt åtminstone en gång i livet. Trots omfattande insatser med säsongsvaccination, dödar viruset varje år fortfarande hundratusentals människor globalt. Enligt folkhälsomyndigheten i Sverige tvingas ca 15% av befolkningen sjukskriva sig på grund av en influensainfektion årligen. Dessutom är de sociala och ekonomiska kostnaderna enorma.

Säsongsvaccinationer kan begränsa spridningen av sjukdomen, men är fortfarande inte ett optimalt vaccin eftersom det behöver ändras varje år på grund av att viruset ständigt förändrar sig. Även om influensaviruset uppvisar flera proteiner på sin yta, är dock hemagglutinin förmodligen det viktigaste för igenkänning av immunförsvaret.

Antikroppar är delar av vårt immunförsvar vilka befinner sig i frontlinjen i kampen mot yttre hot från virus, bakterier och parasiter. I fallet med influensa är antikroppar riktade mot hemagglutinin den enda komponenten i immunsystemet som kan förhindra influensainfektion hos djur och människor. Den senaste forskningen visar att det verkar som om antikroppar riktade mot hemagglutininets klotformade huvud bara känner igen ett specifikt influensavirus medan antikroppar riktade mot hemagglutininets stam känner igen ett brett spektrum av olika virus. Ett viktigt mål för att utveckla ett optimerat influensavaccin är att det ger skydd mot ett brett spektrum av olika influensavacciner så att man undviker ny tillverkning varje år som måste skräddarsys beroende på vilken influensavariant som sprids.

Ett intensivt intresse har uppstått under de senaste åren för att förbättra nuvarande influensavaccin med förhoppning om att utveckla ett livslångt universellt influensavaccin. För att uppnå detta är det av yttersta vikt att bättre förstå de grundläggande immunologiska reglerna som styr B-cellerna (de cellerna som producerar antikroppar) och vilka antikroppar som produceras. I min forskning föreslår jag att undersöka, bättre förstå och slutligen manipulera immunförsvaret med syfte att öka förståelsen och i slutändan förbättra vaccination mot nuvarande influensa.